Hej!
Om man har en klient som även är en nära vän, hur ska man bete sig när denne
vän har problem, som inte berör själva coachsamtalen, utan bara behöver
vänskapliga råd. Det är jättesvårt att "ge upp coachrollen" och gå in i en
annan roll, stannar man i coachrollen finns risken att man manipulerar mot
den riktning man själv anser vara bäst för sin vän, och det vill man ju
inte. Råden blir svåra att ge eftersom man också har tydliga mål att jobba
mot i sin coachroll som kanske då strider mot de råd man blivit bedd om.
I mitt fall handlar detta om en vän som bett om coaching, vilket jag gärna
ger henne, och som har en stor tilltro till mig som människa, och stor
beundran till min professionellitet. Nu har hon även bett om råd i frågor
som rör hennes yrkesliv. Det gör det hela komplicerat, för jag vet att det
jag säger väger tungt hos henne.
Är det bättre att inte coacha nära vänner då detta dilemma kan uppstå eller
ska man avstå från att vara rådgivare?
Eller går det att kombinera?
"Vågskålen"
Kära kollega!
Coaching är ett underbart redskap som kan användas för att förändra andras liv. Varför inte våra närmastes? På deras begäran har det hänt att jag democoachat mina vänner. Det är roligt och underhållande.
Vänskap och coaching har mycket gemensamt. Den grekiske filosofen Aristoteles skrev att vänskap inte bara handlar om gemensam njutning eller ömsesidig nytta. Äkta vänskap, menade han, är en form av egenkärlek och kännetecknas av önskan att vilja sin väns bästa, för hans eller hennes egen skull. Man vill att vännen ska lyckas, precis som om man själv hade lyckats och är beredd att dela vännens misslyckande och sorg som om det vore ens eget.
Själv anser jag att förtroendet som uppstår mellan klienten och coachen – och som är en förutsättning för en lyckad coachrelation – på många sätt är likt vänskap. Coachen vill att klienten ska lyckas för hans eller hennes egen skull. Prestigelöst och genom att åsidosätta sina egna åsikter och idéer hjälper coachen sin klient att hitta sin egen väg i livet och arbetet. Och visst gläder sig man över klientens framgångar precis som om de vore ens egna!
Men det finns åtminstone en avgörande skillnad mellan coaching och vänskap. Enligt Aristoteles klassiska uppfattning kännetecknas vänskap av varaktighet och en ömsesidig önskan att dela så mycket tid som möjligt med varandra. Coaching, däremot, är tidsbestämd och regleras av en affärsöverenskommelse som preciserar och begränsar samarbetets syfte. Visst kan det uppstå en personlig sympati mellan coachen och klienten. Om så sker är det bara en fördel. Men till syende och sist är coaching nyttobetonad. Det handlar om att hjälpa klienten att på bästa möjliga sätt ta sig från punkt A till B. Därför kan coachen ta sig friheten att, med klientens samtycke, utmana eller provocera honom eller henne. För att vara till så stor nytta som möjligt för klienten bör coachen inte behöva tänka på hur samarbetet kommer att påverka relationen till klienten efter eller utanför sessionerna.
Går det att kombinera coaching och rådgivning? Coaching utgår ifrån att klienten redan besitter svaren på sina frågor. Rådgivning utgår istället ifrån att man bättre kan bedöma samtalspartnerns situation. Dessa väldigt olika utgångspunkter gör det svårt att kombinera coaching och rådgivning. I mitt tidigare arbete som präst, speciellt när jag var ung och ivrig, gav jag gärna råd utan att betänka konsekvenserna som dessa skulle ha i mina konfidensers liv. Ibland kan man naturligtvis inte avstå från att ge råd, speciellt när man misstänker att vår samtalspartner är aningslös och är på väg att begå ett stort misstag. Men så är oftast inte fallet. Därför avstår jag numera gärna från rådgivning och satsar istället på coaching.
Sammanfattningsvis anser jag att coaching kan göra oss till bättre vänner. Förmågan att lyssna aktivt, att ställa öppna frågor och övertygelsen om att självinsikt är nyckeln till kloka beslut kan ställas i vänners tjänst. Förmågan att ställa kraftfulla frågor kan även berika starka vänskapsrelationer. Med ett coachande förhållningssätt kan du säkert hjälpa din vän att komma vidare i livet. Men själv skulle jag inte ingå en professionell coachingrelation med en nära vän. En coach måste kunna begära ”kvitton” och vara beredd att riskera den personliga relationen för att ta klienten från punkt A till B. Vänner, däremot, önskar mest att vara och förbli tillsammans.
Med vänliga hälsningar,
Axel
